Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!
23:15
ثُمَّ إِنَّكُمْ بَعْدَ ذَلِكَ لَمَيِّتُونَ
Summa innakum ba'da zaalika la maiyitoon
En gång måste ni dö,
23:16
ثُمَّ إِنَّكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ تُبْعَثُونَ
Summa innakum Yawmal Qiyaamati tub'asoon
och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag.
Wa inna lakum fil an'aami la'ibrah; nusqeekum mimmaa fee butoonihaa wa
lakum feehaa manaafi'u kaseeratunw wa minhaa taakuloon
Även den boskap [som Gud har skapat] påminner er [om Våra omsorger]: det är Vi som ger er att dricka den [mjölk] som uppstår i deras buk, och de är också [på andra sätt] till stor nytta för er; ni äter deras kött
Faqaalal mala'ul lazeena kafaroo min qawmihee maa haazaaa illaa basharum
mislukum yureedu ai yatafaddala 'alaikum wa law shaaa'al laahu la anzala
malaaa'ikatam maa sami'naa bihaazaa feee aabaaa'inal awwaleen
Men de äldste, de bland hans folk som förnekade sanningen, sade [till varandra]: "Denne man är bara en människa som vi, men han vill ta befälet över oss. Om Gud ville [sända ett budskap till oss], skulle Han sända änglar. Vi har aldrig hört att något liknande skulle ha förekommit bland våra förfäder i äldre tid.
Fa awhainaaa ilaihi anis na'il fulka bi a'yuninaa wa wahyinaa fa izaa
jaaa'a amrunaa wa faarat tannooru fasluk feehaa min kullin zawjainis naini
wa ahlaka illaa man sabaqa 'alaihil qawlu minhum walaa tukhaatibnee fil
lazeena zalamooo innaahum mughraqoon
Då gav Vi honom genom uppenbarelse uppdraget: "Bygg - under Vår uppsyn och Vår ledning - den ark [som skall bli din och de dinas räddning]. När Vi ger Vår befallning och vattenmassorna forsar fram över jorden, för då ombord ett par av varje [djurslag], hanne och hona, samt din familj utom den över vilken domen redan har fallit; men tala inte till Mig till förmån för de orättfärdiga - de skall [alla] dö i vågorna!"
Fa izas tawaita anta wa mam ma'aka 'alal fulki faqulil hamdu lillaahil
lazee najjaanaa minal qawmiz zalimeen
Och när du och de som är med dig har gått ombord på arken skall du säga: "Låt oss lova och prisa Gud, som har räddat oss från dessa orättfärdiga människor!"
Fa arsalnaa feehim Rasoolam minhum ani'budul laaha maa lakum min ilaahin
ghairuhoo afalaa tattaqoon (section 2)
och Vi sände [Vårt] sändebud till dem, [en] av deras egna, [med budskapet:] "Dyrka Gud - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"
Wa qaalal mala-u min qawmihil lazeena kafaroo wa kazzaboo bi liqaaa'il
Aakhirati wa atrafnaahum fil hayaatid dunyaa maa haazaaa illaa basharum
mislukum yaakulu mimmaa taakuloona minhu wa yashrabu mimmaa tashraboon
Men folkets äldste, de som förnekade sanningen och inte trodde på mötet [med Gud] efter döden och som förvekligats av det utsvävande liv som Vi hade låtit dem föra, sade [till folket]: "Denne är ingenting annat än en människa som ni själva; han äter samma föda som ni och dricker vad ni dricker.
Fa akhazat humus saihatu bilhaqqi faja'alnaahum ghusaaa'aa; fabu'dal
lilqaw miz zaalimeen
Och en dag genljöd över dem dånet [av Vårt straff], rättvist och nödvändigt, och Vi [sopade bort] dem som torra agnar. Och så var det ute med dessa orättfärdiga människor!
Summa arsalnaa Rusulanaa tatraa kulla maa jaaa'a ummatar Rasooluhaa
kazzabooh; fa atba'naa ba'dahum ba'danw wa ja'alnaahum ahaadees; fabu'dal
liqawmil laa yu'minoon
Och Vi sände det ena sändebudet efter det andra; var gång den utsände kom till sitt folk, beskylldes han för lögn. Och dessa släkten förintades, det ena efter det andra, men Vi lät berättelserna om dem fortleva [som lärdom för eftervärlden] - så var det ute med dessa människor som inte ville tro!
Wa ja'alnab na Maryama wa ummahooo aayatannw wa aawainaahumaaa ilaa
rabwatin zaati qaraarinw wa ma'een (section 3)
Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor.
Wa laa nukallifu nafsan illaa wus'ahaa wa ladainaa kitaabuny yantiqu
bilhaqqi wa hum la yuzlamoon
Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära och hos Oss förvaras en bok som säger sanningen [om människornas handlingar]. Och de skall inte lida orätt.
Bal quloobuhum fee ghamratim min haazaa wa lahum a'maalum min dooni
zaalika hum lahaa 'aamiloon
NEJ, deras hjärtan är fulla av oro och förvirring som döljer för dem [sanningen i] denna [Koran]. Men dessutom bär de på [en börda av] onda handlingar och de kommer att fortsätta att begå dem,
Wa lawit taba'al haqqu ahwaaa'ahum lafasadatis samaawaatu wal ardu wa
man feehinnn; bal atainaahum bizikrihim fahum 'an zikrihim mu'ridoon
Men om sanningen hade varit sådan att den överensstämde med deras önskningar, skulle himlarna och jorden ha gått under och deras invånare med dem! Nej! Vi har nu gett dem den påminnelse [de behövde] men de vänder ryggen åt påminnelsen!
Wa law rahimnaahum wa kashafnaa maa bihim min durril lalajjoo fee
tughyaanihim ya'mahoon
Även om Vi förbarmade Oss över dem och befriade dem från det onda som tynger deras sinnen, skulle de framhärda i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.
Mat takhazal laahu minw waladinw wa maa kaana ma'ahoo min ilaah; izal
lazahaba kullu ilaahim bimaa khalaqa wa la'alaa ba'duhum 'alaa ba'd;
Subhaannal laahi 'ammaa yasifoon
Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].
[DEN IHÄRDIGE förnekaren framhärdar i att förneka sanningen] till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: "Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet],
La'alleee a'malu saalihan feemaa taraktu kallaa; innahaa kalimatun huwa
qaaa'iluhaa wa minw waraaa'ihim barzakhun ilaa Yawmi yub'asoon
så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.
Innahoo kaana fareequm min 'ibaadee yaqooloona Rabbanaaa aamannaa
faghfir lanaa warhamnaa wa Anta khairur raahimeen
Det fanns bland Våra tjänare de som bad [i sina böner]: 'Herre! Vi tror! Förlåt oss [våra synder] och förbarma Dig över oss! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!'
Wa mai yad'u ma'allaahi ilaahan aakhara laa burhaana lahoo bihee fa
inna maa hisaabuhoo 'inda Rabbih; innahoo laa yuflihul kaafiroon
Den som vid sidan av Gud åkallar en annan gudom - för vars [existens] han saknar bevis - skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen!